Anna Själv

Om Juholts problem

2011-06-09T04:04:00.000-07:00

Såg den arme Juholt i Agenda. Den stackarn gjorde en Ringholm. Jag förstår att det kommer krävas några partiledare innan partiet har rätat ut sig efter Göran Perssons stora bak, men Juholt?? Han och hans gäng verkar vara en homogen samling vita medelålders män utan vare sig bildning eller utbildning. Och det värsta är att de inte ser något fel med det.

Vad är problemet med att ha styrande som inte har någon utbildning? Det är inte bara de att de är djupt ointellektuella, de saknar helt förutsättningar att någonsin bli det. Det är inte deras bakgrund eller deras gener det är fel på, felet ligger i att de aldrig lärt sig tänka på ett systematiskt vis. Visst finns det naturbegåvningar som lär sig springa fort, hoppa högt, sjunga fint etc, utan vederbörlig träning, men de är undantagen. Vitsen med universitet – förutom den uppenbara kunskapsväxten genom forskning – är att träna unga människors intellekt, träna dem att vända och vrida på påståenden, granska dem, ifrågasätta, debattera och få en grundläggande känsla för tillvarons oerhörda komplexitet och mångfald. Inte att fostras in i en färdig rörelse, där debatterna mer är uppvisningar, fingerövningar.

Att det finns människor som på allvar kan känna förtroende för sådana politiker, är en gåta. Tur vi har duktiga tjänstemän…

Om åldersdiskriminering

2011-06-09T03:58:00.000-07:00

Äntligen togs ålderdiskriminering upp i ett samhällsprogram – Agenda. Alla vet att det är nästintill omöjligt att få ett nytt arbete efter 50, ja kanske redan efter 40. Som kontrast nämndes USA där lagstiftaren varit tydlig.

Vad som är värre är att åldersdiskriminering inte i första hand är en fråga om rättvisa i arbetslivet, att tillvarata kompetens etc, utan att hela vår kultur är så ungdomsfixerad att vi alla, oavsett ålder, tycks tro att yngre människor generellt är lite bättre i samtliga avseenden. Ju högre ålder, desto fulare, dummare, inkompetentare, ja sämre i allt tycks människan vara. En pensionär är knappt värd att ta på allvar överhuvudtaget. Jag har förundrat hört komiker driva med äldre människor och folk har skrattat oreflekterat. Samma människor, fullt normalt utrustade människor i varierande åldrar, skulle satt skrattet i vrångstrupen om den gamla människan ersatts av en invandrare eller en kvinna. Då hade skämtet blivit plumpt, rasistiskt, olämpligt.

Någon av Filip och Fredrik (vars förträfflighet jag helt missar), intervjuade Kjerstin Dellert härförleden om den dvd hon gjort med enkla fysiska övningar för riktigt gamla människor. Den unge mannens enda fråga var om målgruppen verkligen var i stånd att hantera en dvd-spelare… Ingen reagerar.

Nej, vi är totalt okänsliga när det gäller åldersdiskriminering, vi har en stor blind fläck. Jämför detta med t ex den allmänna känsligheten för något som med lite fantasi skulle kunna tolkas som kritiskt mot judar – här svindlar tanken. Pensionärslobbyister, var är ni?

Är det månne vår svenska ängslighet och därmed med den okritiska fascinationen inför allt som är modernt som spelar oss detta fula spratt? Hur kan man tro att en gammal människa skulle vara dummare och mindre kompetent än en ung människa?

Om socialdemokratin

2010-09-12T07:36:00.000-07:00

Det här valet tycks handla mest om plånboksfrågor, men jag tror faktiskt att det som avgör det hela i slutänden, är en tydlig ideologisk skillnad som folk har uppfattat. Skillnaden handlar om synen på förhållandet individ – kollektiv, dvs i vilken mån man föredrar breda kollektiva lösningar där andra – politiker, experter, bestämmer på ganska hög detaljnivå över människors liv eller om man hellre vill fatta egna beslut. Eftersom vi alltmer fattar egna beslut om teleoperatör, fondförvaltare, elbolag, dagis, skola, äldrevård, vårdcentral etc. och eftersom alltfler medborgare är allt bättre utbildade och både kan och vill bestämma över sina liv, blir socialdemokratins lite patriarkala omsorg om medborgarnas väl och ve helt enkelt oattraktiv och omodern. Det handlar inte om brist på solidaritet, ett kallt samhällsklimat eller vad nu socialdemokraterna vill kalla det, utan det handlar om att människor kan och vill ta ansvar för sina liv, fatta beslut, göra val och ta ansvar för dem. För det är väl just baksidan av den här patriarkala omsorgen, att den kan göra människor passiva och mindre intresserade av att ta kommandot i sina egna liv.
Sen är det klart att alliansen visat duglighet och samarbetsvillighet, och det i kombination med de rödgröna brist på enighet, med Ohly som hela tiden måste markera sitt oberoende, med Mona Sahlin som är så svår att tycka om, med en politik som inte innebär något nytt, en retorik som människor inte kan relatera till, gör att valet nog blir lätt för många.
Det är svårt att se hur socialdemokratin ska kunna vända den här utvecklingen efter valet. Att skylla allt på Mona Sahlin är att göra det lätt för sig. Ideologin börjar bli obsolet och väljarbasen dör sakta men säkert undan. Deras karta stämmer inte med verkligheten.

Om slöjan

2010-08-31T02:51:00.000-07:00

Jag tror att för de allra flesta kvinnor i väst som bär huckle 2010 (det var ju vanligare säg, 1910) är det mest en vanesak och fyller lite samma funktion som tonårskillens keps – något att gömma sig under. De här kvinnorna törs helt enkelt inte visa sig utan och därför kanske de skulle behöva en puff i rätt riktning. Men förbud, nej, det får snarast motsatt effekt, åtminstone för de lite mer extrema kvinnor som envisas med att spöka ut sig i heltäckande tygsjok. För dem verkar det mest vara en protest mot lite av varje. Fast samtidigt är ju denna handling, att totalt skyla sig för omvärldens blickar, det kanske mest sexualiserade sättet att förtingliga sin varelse. Kvinnor utstyrda på detta vis, lockar fantasin och reducerar bärarna till objekt i allmänhet, och objekt i synnerhet för den man som äger rätten att titta på det som finns under. Men det förstår inte de här stackars tjejerna, de tror de är utmanande och radikala, stackarna.

Vi skrattar åt dem istället, löje är bättre än förbud. Nästa gång vi möter Spökplumpen i tunnelbanan kan vi väl pröva att helt enkelt rycka lite i schabraket och se vad som händer?

Allvarligt talat, i det offentliga rummet har man vissa skyldigheter gentemot sina medmänniskor – vi ingår alla i ett sammanhang och därmed bör vi visa respekt för varandra genom att anpassa oss efter gemensamma umgängesnorm. I vårt samhälle är det inte ok att dölja sitt ansikte bakom vare sig rånarluva, maskeradmask eller sjal. Det gör oss obehagliga till mods att ha närkontakt med människor som gömmer sig. Det är ett argument för förbud men med tanke på effekten är löje en bättre metod. Ingen vill känna sig löjlig eller utsättas för andras spe, även om man gömmer sitt ansikte.

Om islam

2010-05-01T08:15:00.001-07:00

Jag har svårt för islam. Den är den yngsta och egentligen mest okomplicerade och rena formen av de tre monoteistiska stamreligionerna från Mellersta östern. Det borde kanske ses som en fördel, men för mig är den en ganska simpel form av religion, sett som uttryck för människans sätt att i tanke, känsla och handling ge uttryck för sin känsla av sammanhang och mening och förbindelse med ”das ganz anderes”. Kanske är det kravet på underkastelse som spökar, kanske har det egentligen inte med religionen som sådan att göra, kanske är det kulturen i de samhällen som antagit islam som religion som spelar mest roll. Hursomhelst har islam och muslimska samhällen inte klarat den förändring som är nödvändig för fortlevnad. Allt som lever, är statt i rörelse. Det som stelnar, dör. Andra religioner, som kristendomen har förändrats med sin tid, liksom de samhällen den varit en del av. Islam är sig påfallande lik. Det har funnits moderniseringssträvanden och reformdito, men rörelserna bakåt har varit ännu starkare, wahabismen t.ex. Därför har man kvar idén om stat och religion som oskiljaktiga och många muslimer förstår nog inte ens frågan för det är så självklart att det är ett och samma. Stora muslimska folkgrupper som tillåts leva avskilda från resten av samhället, blir därmed en potentiell fara för den sociala sammanhållningen eftersom de egentligen inte anser sig leva under samma lagar och därmed inte i samma samhällen eftersom sharia alltid står över de världsliga lagarna.

Jag undrar också väldigt mycket över varför de människor som råkar i konflikt med lagar och uppfattningar som råder i de samhällen de lever i, inte flyttar till ett land där sharia råder? Det är inte krig eller eländiga förhållanden i alla muslimska länder. Varför vill de tvinga på andra sin uppfattning? Islam har ju egentligen aldrig varit någon missionerande religion. En av förklaringarna till framgångarna i Afrika, var just att man inte missionerade i någon större omfattning, de folk man stötte på fick fortsätta med sin traditionella religionsutövning.

En annan sak jag funderat över, är varför muslimer som var ett sjöfarande folk, inte tycktes lära sig så mycket av sina resor. De nya intryck man hade med sig hem, ledde inte till någon förändring av de muslimska samhällena. Var de inte nyfikna? Eller varför blev det en sådan skillnad när européerna flera århundraden senare gjorde samma sak, dvs gav sig ut på haven? Den muslimska kulturen var utomordentligt högtstående, nivån på kulturen och kunnandet var fantastisk inom matematik, konst, arkitektur och andra områden och man hade alla förutsättningar att utveckla sin kultur i samma riktning som européerna gjorde senare och som via renässansens stadskultur med handel och hantverk så småningom ledde till industrialismen. Vilka var skillnaderna? En del hävdar ju att förbudet mot ränta är en avgörande faktor när det gäller att förklara muslimska samhällens bristande ekonomiska utveckling, men hur är det med nyfikenheten, öppenheten för sådant man inte känner till, beredvilligheten att ta i beaktande, att låta sig utmanas? Är det något kulturellt betingat? Varifrån kommer islams bildförbud? Det har inte alltid funnits, i alla delar av den muslimska världen.

Och hur i all världen tänker de här unga männen som vuxit upp i västerländska samhällen och sedan drivs av någon slags renhetslängtan till förfärliga illdåd? Hur kan död, blod, pina vara gudibehagligt? Och hur är man funtad rent intellektuellt när man tror på fullaste allvar att det ska gå att vrida klockan tillbaka till något som redan har varit?

Nu tilltar självcensuren i världen. Alla är så ängsliga att bli anklagade för att vara islamofober att det börjar bli som med antisemitismen. Såg Timothy Garton Ash bli censurerad av Axess-teve, undrar så vad han sa och hur man resonerade när man la en blipp-ton över flera minuters tal. Vad besviken jag var på Axess!

Kan man på något sätt hjälpa muslimer att modernisera sin religion, är en fråga som debatteras en del, men det är kanske fel fråga? Det kanske inte har med islam att göra, det kanske har djupare rötter och är kulturellt betingat? Men då hamnar man väl på de anklagades bänk, som rasbiolog eller något! Det är något i kulturen hos människor som kommer från samhällen som betecknar sig som muslimska (blev det rätt så?) som gör dem resistenta mot förändring. Och förändring är något som verkligen karakteriserar vårt västerländska samhälle, bra eller dåligt, det kan man ha synpunkter på, men jag tror inte att en dialog är riktigt meningsfull, om vi inte ser den här grundläggande skillnaden. Det, snarare än upplysningsidealen som ju snarare är en funktion av vår egentligen aldrig ifrågasatta förändringsbenägenhet. Det är under upplysningstiden som man börjar formulera en framstegstanke som ju just är betingad av känslan för förändring. Och den är unik, tydligen. Vi glömmer det och därför förstår vi inte muslimernas sätt att tänka och resonera, därför kan jag sorglöst skriva att de unga arga männen vill vrida klockan tillbaka. Det är naturligtvis inte så de ser det - de vill hitta en förlorad jämvikt kanske? Vi måste kunna lyfta fram de kategorier som formar vårt sätt att uppfatta världen. Tillbaka till Kant, fast nu handlar det om andra kategorier än de han beskrev.

Om barn

2010-05-01T07:21:00.001-07:00

Jag tycker inte om barn, nej, fel, jag tycker ingenting om barn. De är rätt ointressanta, de kan ingenting och de vet ingenting och därmed ointressanta att umgås med. Däremot för de en massa oväsen och har ofta föräldrar som låter dem bete sig som hemma på offentlig plats – i affärer, på allmänna transportmedel, ja, t.o.m. på konserter och restauranger där människor har betalt för något helt annat.
Jag brukar säga ifrån, numer mest för att få njuta av den mest oskyldiga förvåning man kan få se. De här barnen – och de tycks bli allt fler – har uppenbarligen aldrig upplevt att någon över huvudtaget haft synpunkter på deras sätt att vara. Inte kan det bero på att deras föräldrar fått en sträng uppfostran?? Eller är det helt enkelt bara ytterligare ett uttryck för unga människors brist på insikt i det faktum att vi är varandras miljö, att vi ingår ett socialt sammanhang?

Jag har förstås inga egna barn, har aldrig velat ha några (jo, vuxna, vettiga barn hade varit trevligt…) av ovan nämnda skäl, men jag har uppgivit olika skäl under olika perioder av mitt liv. Men i grund och botten handlar det om att jag är ointresserad av barn, att jag är för upptagen av mig själv för att ha tid att ta hand om ett barn och att jag helt uppenbart saknar känslor av biologisk längtan efter barn. Och då är det ju lätt att vara utan.

Konstigt är bara, att människor tror att de måste bilda familj för att skapa sig ett lyckligt liv. I synnerhet kvinnor och i synnerhet på mindre orter är utsatta för en enorm press att göra som alla andra, att vara normala och att tycka att det är höjden av lycka. Det måste vara svårt att hävda sin rätt att gå sin egen väg.

Jag har två brorsbarn, den ene en överlägsen brat, med fotboll och pengar som enda intressen, den andra en helt vanlig tjej som jag trodde var efterbliven ända tills hon kom i puberteten. Sen har jag ett par vänner som har riktigt trevliga, numer vuxna barn. Resten av vänkretsen är barnfri. Jag umgicks med en kollega en tid som adopterade två flickor från Kina, har väldigt svårt att se med vilken rätt man köper barn från fattiga länder för att tillfredsställa sina egna behov.

Samtidigt är jag ju tacksam mot dem som bidrar till släktets överlevnad, kanske kunde somliga uppmuntras att skaffa riktigt många barn? Det är säkert dessutom väldigt danande att växa upp i en stor syskonskara.

En liten sista fundering – vad i all sin tid blev det av befolkningsexplosionen? Ett av otaliga skräckscenarior för civilisationens snara undergång? Hur var det nu? 3 miljarder kunde jorden knappast föda, hur många miljarder är vi idag? Hur påverkas jordens resurser av det? Är det någon som överhuvudtaget intresserar sig för frågan hur jorden ska kunna föda så extremt många människor och vilka följdverkningar det får för markanvändning, migration etc?

Laurie Anderson sa en gång i en låt på sitt hypnotiska vis – ”The living outnumbers the dead….” Dvs att vi är fler idag än alla de människor som någonsin funnits... Påminns om att det var en rysk, religiös filosof, har glömt hans namn som gav startskottet till det sovjetiska rymdprogrammet genom sitt envetna tjat om att på uppståndelsens dag när Jesus Kristus skulle väcka alla döda, så skulle inte jorden räcka till, alltså måste vi börja kolonisera rymden…

Om berusning

2010-01-20T06:26:00.001-08:00

Varför är Berusning så laddat för oss svenskar? Varför betraktas berusade människor som något skamligt? Varför är det skämmigaste som finns att åka fast i en nykterhetskontroll dagen efter? Ja, vad är det för ett noa-ord, ”dagen-efter”? Törs vi inte ens uttala ordet bakfylla?

Svenskarnas förhållande till rusdrycker (kanske eg till berusning i allmänhet, men alkohol är ju det enda legala rusmedlet) är inte riktigt friskt. Vad beror det på att vi har så svårt att tolerera berusade människor? Minns ”affären” Schenström när Reinfelts pressekreterare fick avgå – inte för att hon hade en kärlekshistoria o satt o kelade på offentlig plats när hon hade jour, utan för att hon uppenbarligen var berusad. I ett annat land, t ex i UK blir sex på fel plats med fel person osvikligt en orsak till indignation, gatlopp i media och därmed hörande SKAM, medan berusning, även höggradig sådan betraktas med överseende och kanske mer som en privatsak. Hos oss är sex en privatsak och inget som någon annan har något med att göra, även på fel plats och med fel person. Men ve den som uppträder berusat! Kan vi le överseende då? Den enda som väl klarat detta hyfsat är teflon-Gudrun.

Jag har en kompis som på fullaste allvar reflekterade över att lämna sin relativt nye man efter att han uppträtt berusad på en fest, sluddrat lite enligt uppgift. Hon kände sig äcklad och kunde inte respektera honom efter detta. VA? Hjälp mig förstå!

Förvisso har vi en lång historia av superi med dithörande social misär och förvisso har nykterhetsrörelsen haft stort inflytande, men denna RÄDSLA för berusning måste ha en annan grund. För visst är det rädsla? Att vi tillhör ett rationellt folkslag som hyllar förnuft och betraktar sydligt temperament med viss misstänksamhet, räcker inte som förklaring. Engelsmän är också sådana, därtill kanske ännu mer kontrollerade och ängsliga att inte kunna iaktta alla sociala koder i alla lägen.

Denna vår inställning måste ju rimligen även ligga bakom den HYSTERI som går i dagen inför andra berusningsmedel, ILLEGALA sådana, som det relativt oförargliga haschet och andra tyngre och för all del inte särskilt oförargliga berusningsmedel. Det är snudd på jordens uindergång att upptäcka att ens barn eller annan närstående använt sig av NARKOTIKA, oavsett vad som avses. En tugga kat eller en heroinspruta. Det är väl ändå skillnad?

Om Mad men

2010-01-07T05:04:00.000-08:00

Mad Men!!! Wow! Nyårsdagens bakfyllezappande ledde mig till denna otroligt eleganta oförutsägbara, välproducerade serie. Första bilderna naglade fast mig direkt o där satt jag timme ut o timme in. Det var en lång, svängd kromkurva mot mörk bakgrund, så småningom en speglad trafiksignal, ett ansikte. Sen var jag fast. Har inte blivit lika betagen av något på teve sen de första avsnitten av Deadwood som också drabbade, delvis kanske genom överraskningseffekten att oannonserad visas på tv4, fredagkvällar. Men vilken serie! Åtminstone i början. Även här imponerade vinjetten, musiken, miljöerna, omsorgen i detaljerna. Här fanns också andra sidor av västernskildringar vi inte varit så vana vid – skiten, fyllan, stanken, förnedringen. Sen var det ju också språket… Deadwood ser jag gärna om igen bara för språket. I senare säsonger blev det lite dumt...

Mad men däremot skulle jag se om för miljöerna, detaljerna som man lätt missar för att man är så upptagen med att tolka de stela artiga leendena och lyssna efter nyanser i de milda rösterna som uttalar dessa artigheter. Ibland flödar dock enradingarna… man stiger in i denna värld o vill inte lämna den.

Kanske är jag helt enkelt ovan, tittar sällan på teve o det här med kabelteve är nytt sen november, har mest tittat på gamla filmer på TCM, märkligt att somligt håller o annat inte. Har redan omvärderat en del av de filmer jag ansåg omistliga för inte alls så länge sedan. Var inbiten cineast o såg det mesta i rätt många år, ibland tom illegala råkopior på drift från drömfabrikerna. Men det var ju före de digitala autostradornas tid.

Försökte också se den svenska julsatsningen, någon deckare i västkustsmiljö. Hopplöst. Förstår inte varför vi förväntas döma svenska produktioner med andra måttstockar. Det här var möjligen kul för dem som bor i trakterna. Själv genomled jag en gång en ädelkalkon på förhandsvisning bara för att den var inspelad i mina kvarter. Sånt är faktiskt lite kul när man har geografin inpräntad och får se den styckad och hopfogad till något annat. Se där, en bil kör över järnvägen och dyker upp vid en äng 7 km därifrån.

Hur ska man hitta en serie som Mad men? Jag hittade den av en händelse, genom att en kanals maratonvisning. Och då har den alltså visats i två omgångar tidigare. Kanalerna har ju sina målgrupper o därför håller man väl sig till samma kanaler mestadels. Kanal 5 visar ju mest spekulativ skit, kollar bara vilka filmer man visar. Axessteve är pålitlig som en gammal historielärare, men även här dyker lite tveksamt material upp. Såg för inte länge sen en serie som skulle handla om Gud o vetenskapen men som var en enda lång propagandafilm för intelligent design! Det måtte inköparna ha missat totalt. Här ställde man upp de skeptiska vetenskapsmännen i sterila miljöer där de fick ge uttryck för sitt tvivel, medan de som såg en ändamålsenlighet i naturen alltid filmades iundersköna parker, i motljus silat genom grönt bladverk, blommor o vattenglitter. Oach Sveriges television gömmer undan allt som kan anklagas för att vara lite för svårt för populasen. Nu i dagarna har man visat Den första kretsen, en rysk produktion. Den köpte man in o gömde undan i svt24, sent på fredagskvällar, nu repris på dagtid i svt1. Hur många har sett den?

Jag skulle önska att dagstidningarna ägnade mer intresse åt våra medier, har aldrig begripit hur man kan ägna det som fyller våra sinnen så många timmar om dygnet o som därmed påverkar oss så mkt, ett så förstrött intresse. O så har det alltid varit.

Om staten Israel

2009-12-08T07:52:00.000-08:00

Jag har inget emot judar, tvärtom. Jag har inget principiellt emot andra folkgrupper heller, men väl en del emot vissa individer, vilken är en annan sak. Däremot har jag väldigt mycket emot staten Israel. Hur gärna jag än vill fokusera på det faktum att Israel är den enda demokratin i området, det faktum att judar har traditionell hemvist i området, det faktum att judar är och har varit en utsatt grupp, det faktum att de därför har och har haft behov av skydd, kan jag idag inte annat än önska en fredlig avveckling av staten Israel. Som saker och ting har tillåtits utveckla sig, med vissa israeliska politiker och israeliska och andra propagandamakare och en flat omvärld som tillåtit staten att bryta mot överenskommelser och internationell rätt, anser jag att staten Israel har förverkat sin rätt att existera. Det är tråkigt att konstatera att det inte fungerade, men världen skulle bli en betydligt säkrare plats utan Israel som en krutdurk i en extremt eldfängd omgivning. Är det rimligt att tillåta en sådan potentiell risk? Till vilket pris då?

Jag inser självfallet att frågan är död redan innan den väcks, men jag skulle sova bättre på natten om staten Israel inte fanns. Eftersom frågan redan är död, tänker jag inte föreslå vart dagens befolkning skulle kunna flytta.

Om idrott

2009-10-20T08:25:00.001-07:00

Idrott är ett sjukt fenomen. Varför hyser vi beundran för människor som anstränger sig för att förstöra sina kroppar? Många idrottsmän ser ut att vara 10-15 år äldre än vad de borde enligt sin biologiska ålder. Är det beundransvärt att plåga sig, alt bli hög på kroppseget endorfin, ägna många vakna timmar åt detta för att kunna hoppa några cm högre alt längre? Sjuukt...

Och vi som tittar är knappast bättre. VAd driver oss? Vad får vi ut av det? Höra människor tala om sig själva som ett objekt - "Kroppen kändes bra idag...."

Den träningskult som brett ut sig är sjuk. Folk hetsar iväg till ngt som kallag "GYM", en kall, ogästvänlig miljö med stora maskiner, skrällig musik. Här ska man bearbeta muskler lite i taget. Folk BETALAR för detta! De säger att det är ROLIGT! Sjuukt...

Nu har man kommit på något som kallas "Funktionell Träning", dvs man har insett att vi knappast använder musklerna en i sänder, utan i muskelgrupper och att det då kan vara lite bra om de arbetar tillsammans.

DESSUTOM har man kommit på att det kanske är lite trevligare att vara ute i Naturen! Vilken upptäckt! Personliga tränare kan nu ta ännu mer betalt för att i stället för att hänga i den kalla gymmiljön, åka iväg till någon lämpligt belägen skogsdunge. Här finns gott om träningsredskap - bruna höga grejer man kan stretcha mot. Tallar kallas det visst.

Nä, fy fan, nu ska träningsdårarna förpesta utomhusmiljöerna också, springa med stela blickar och lackande svett, döva och blinda för allt och alla utom den egna endorfinhalten.

Vad var det nu för fel på skogspromenader? Finns inget som tränar funktionella muskelgrupper, koordination, balans lika bra, men det måste förstås heta nåt annat.

Om hållbar utveckling

2009-09-11T06:01:00.000-07:00

Har varit på väckelsemöte på SIDA kring lärande för hållbar utveckling. Jag hade väl en tveksamt positiv inställning till begreppet när jag gick dit och var väl lite nyfiken på att få höra teorier kring varför begreppet så totalt försvunnit under horisonten. Det visade sig bli en beklämmande föreställning. Målgruppen var beslutsfattare i kommuner, politiker och tjänstemän men dessa lyste med sin frånvaro förutom några frälsta. Tillställningen antog mer och mer formen av väckelsemöte för redan frälsta. Allt gott och positivt inordnas under begreppet hållbar utveckling, snarast monopoliseras och vem kan vara emot hållbar utveckling? Det känns mer som ett uttryck för människors längtan efter helhet och sammanhang - man kom på att det där med miljö faktiskt hänger ihop med ekonomi och sociala frågor. Sen blev det kyrka. Slutnumret var magnifikt - en "forskare" som för övrigt talade till församlingen ungefär som han tilltalade sina mellanstadieelever, berättade hur det låg till och församlingen nickade och hummade. Hallelujaropen hängde liksom i luften. Det hela inramades av en teatergrupp - föralldel duktiga tjejer - vars budskap var att asfalt, bilar och utsläpp var dåligt. Hur kan man påstå att det natlurliga är cirkulärt och ekologiskt och att industrialismen innebär en linjär utveckling o är därmed dåligt. Vad är då en jävligt stor meteorit?
Själv tog jag min bensindrivna bil och körde hem.

Om teve

2009-08-24T04:59:00.000-07:00

Svt:s beröringsskräck inför allt som luktar kvalitet, tycks ha tilltagit. Ängsligt försöker man beveka breda tittargrupper och unga, men struntar fullständigt (nåja) i sitt public service-uppdrag. Den stora merparten program av god kvalitet, sänds nästan utan undantag efter kl 22 på kvällarna. Vem ska titta på dem?

Jag reagerade när man häromkvällen puffade för den nya omgången av serien Vem vet mest och refererade till den som "succé". Grinig som jag är, mailade jag "klagomuren" och frågade i vilket avseende man kunde kalla serien succe, för vem etc. Fick ett blrup-svar, dvs ingenting. Höga tittarsiffror var väl det enda konkreta i svaret. Räknar man då in sändningstid samt antalet repriser?

Man ska väl inte reta upp sig på oförarglig och billig massproducerad underhållning, men det är ändå slående hur svt:s variant - i jämförelse med Fyrans Jeopardy! framstår som både totalt charmlös och ointelligent. Det är som om kunskap föraktas - genom att låta slumpen ha större betydelse än kunskaper och bildning, sänder man ett alldeles tydligt budskap. Nä, det här är visuellt skval för demensboenden.

Om dumhet

2009-01-18T09:01:00.000-08:00

Med stor tvekan påbörjar jag detta som förhoppningsvis kommer att handla om allt från priset på handsmidd spik till behovet av en ny världsordning. Tror det kan passa mig att i största anonymitet dvs utan att riskera något kan vräka ur mig spridda tankar o funderingar som inte platsar vare sig vid fikabordet eller som pillow talk.

Jag kommit på att jag egentligen inte gillar människor något vidare. De flesta är skäligen ointressanta och förtjänar inte någon närmare bekantskap . Många är dessutom ganska dumma och är det någonting jag absolut inte kan ha något som helst fördrag med så är det dumhet. Med dumhet menar jag inte ointelligens, jag menar den typ av dumhet som består i att inte använda det huvud man har begåvats med av naturen. Att inte använda och utveckla sitt intellekt – det finaste människan äger, det som gör henne till människa – är ett brott mot mänskligheten.

Många människor använder sitt huvud mest till att klämma ner en keps på, även i överförd bemärkelse. Det är mig en gåta hur man frivilligt kan välja att bära ett plagg som så tydligt signalerar att man är lite korkad. Det är ungefär som muslimernas sjalett, ett obegripligt plagg. Förutom att kvinnor i Sverige också bar huckle för 100 år sedan – av ungefär samma skäl som andras i dag av muslimska kvinnor som bär sjal, ser det ju rent för taskigt ut. Dessutom måste det vara väldigt obekvämt att ha på sig, även om materialet inte är av syntet. Plagget påstås vara en symbol för en bekännande muslim, ett sätt att visa världen att bäraren är en god människa. För mig är det snarare en sexsymbol. Det finns inget så kittlande som det man inte ser, det man får föreställa sig själv. Det är en symbol för mannens herravälde över kvinnan som sexualiserad varelse, inte det motsatta som ofta hävdas. Genom att klä sig i slöja och dölja sig, visar man att man tillhör en man som har ensamrätt till ens person och kön. Kanske är det häri lockelsen ligger, att undandra sig ansvaret för sin egen sexualitet och finna nöje i att underkasta sig en mans önskemål? Det är beklämmande att höra kvinnor som i andra stycken tycks fullt normalt utrustade vad gäller intellekt, försvara detta fula och obekväma plagg och hävda att de bär sjal av fri vilja, för att visa att de är muslimer! Jag tror dessvärre att det mer handlar om en dålig vana, ungefär som unga killar som vant sig vid att skygga under en keps anknäbb, ett sätt att inte våga visa vem man är, att inte våga visa sin personlighet. En persons karakteristika är intimt sammanbunden med håret, därför är det lika obegripligt att unga män väljer att raka huvudet. För det första är det få som har så stiliga skallar att visa upp för oss andra, för det andra är det av hävd en symbol för skinnskallens totala brist på vett i alla bemärkelser.

Människor glömmer att de är sina medmänniskors utsikt. Det är om än inte en plikt, så en akt av respekt gentemot andra, att se behaglig ut. Det är inte vars och ens ensak, inte hur man luktar eller för sig eller ser ut. Vi ingår alla i ett socialt sammanhang och det väljer många att glömma bort idag. Vi bryr oss om vår familj och kanske några riktigt nära vänner, resten får sköta sig själva.